SOCIAL HÅLLBAR SAMHÄLLSUTVECKLING: EXEMPLET ALE OCH FALKÖPINGS KOMMUNER

Social hållbar utveckling är en grund för samhörighet och gemenskap i all kommunalt utvecklingsarbete. Hur den visionen kommer till uttryck i retorik och praktik är utgångspunkten i en studie utifrån två kommuner i regionen, Ale och Falköping.

Ale och Falköping är kommuner med tydliga visioner om att verka för utveckling av ett hållbart samhälle; Ale med devisen ”Lätt att leva 2025” och Falköping ”Det goda livet”.

I båda kommunerna har aktualiserats behov och utmaningar om förankringsprocessen i betydelsen hur man kan gå från idé till en praktik, där visioner genomsyrar den kommunala verksamheter på skilda nivåer. I båda kommunerna har också väckts frågor om samverkan med civilsamhället. I båda kommunerna talas om betydelsen av delaktighet och att underlätta jämlik tillgång till arbete, bostad, utbildning och hälsa – samtidigt som det också väcker frågor om indikatorer och möjligheter till mätbarhet. Skillnaden mellan kommunerna består framför allt i att de inom Ale kommun har inrättat Mötesplats Spinneriet som syftar till att stödja nyanlända, men där

Falköpings kommun har på högsta lednings- och beslutsnivå formulerat social hållbarhet som ett centralt mål i kommunen, med särskilt fokus på frågor om folkhälsa och mångfald. Men även om det här finns en tydligare förankring i den politiska organisationen så finns också problem och utmaningar om hur idéer och visioner ges möjlighet att påverka och utveckla verksamheterna i kommunen. Dessa likheter och skillnader i förutsättningar i kommunerna är intressanta och lärorika att studera, analysera och dokumentera.

Syfte och frågeställningar:

         ·  Vilka utmaningar och hinder finns i den kommunala verksamheten för att förankra nämnda visioner i organisationen (politiken, nämnder, enheter etc.)? Hur kan social hållbar utveckling vara en dimension som genomsyrar alla utvecklingsområden? 


         ·  Medborgardialog, delaktighet och jämlik tillgång är honnörsord i policydokument – men vilken innebörd och betydelse har exempelvis dessa begrepp i verksamheten? 


         ·  Vilka erfarenheter, möjligheter och utmaningar finns i de båda kommunerna när det gäller samverkan med civilsamhället? 


         ·  Hur skapas social tillit och ansvarskänsla för samhällsutveckling hos grupper i behov av särskilt stöd (barn och unga, nyanlända etc.)?


Syftet med ovanstående promemoria är att presentera ett underlag inför fortsatt dialog om former och omfattning av respektive parters insatser i ett fortsatt samarbete. Underlaget distribueras till de kontaktpersoner som Forskningsrådet haft kontakt med hitintills. 
För Forskningsrådet, 2016-03-17 
Kennert Orlenius Johannes Lunneblad Professor, Högskolan i Borås Docent, Göteborgs universitet